2012-10-06
18:59:15
funderar lite..
sitter å funderar lite på allt som hänt det senaste halvåret å va jag fått utstå å kämpat med å ibland undrar jag verkligen hur jag orkat å varför jag gått med på vissa saker?!
det finns ju ingen som skulle gjort som jag eller??
jag vet inte hur jag ska förklara mig själv å varför jag gjort som jag gjort men det är klart det handlar om känslor för känslor är det som styr våra handlingar..
klart jag borde gjort annorlunda å inte varit så godhjärtad på allt å alltid gett andra av min tid..
för jag har ändå bara fått skit för det, det är jag som hamnat i trubbel å fått utstå det ena å det andra, nu har det mesta ordnat upp sig men vissa saker kom som en kniv rakt i hjärtat å jag glömmer aldrig den dagen när jag fick det samtalet, jag hade tur som mötte mitt hjärta även om jag bröt ihop totalt då så var det så skönt, det fanns någon där som brydde sig å som förklarade för mig att det inte var mitt fel å att jag inte gjort något, även om jag visste det så började man ändå anklaga sig själv å det var så skönt att få dom orden ifrån en annan person..
om hon ändå visste va mycket hon gjort för mig bara genom å finnas för mig, lyssnat, tagit emot mina tårar, min ilska, oavsett vilket humör jag än varit på eller vilka ord jag än sagt så har hon alltid tagit emot det.. hon är en underbar person som får stå ut med mitt eviga tjat om en å samma sak å jag hoppas hon vet att jag älskar henne så mycke!!
utan henne vore jag inte hel!!
jag önskar att jag hade träffat henne tidigare i livet så jag hade tänkt annorlunda å gjort saker annorlunda men samtidigt så oavsett va jag än vart med om å vilken otur jag än haft så är det värt det eftersom jag hade turen å träffa henne.. om det var meningen att det var detta jag skulle få utstå för å få träffa henne å få en livslång vänskap så var det värt allt hundra gånger om alltså, så värdefull är hon!!!
idag har jag känt en ensamhet inom mig även om vädret varit kanon så känner jag mig ändå instängd å ensam.. allt känns grått å trist å när jag är hemma så känns det som om rummet jag befinner mig i bara krymper å krymper.. svårt å förklara man jag tror det handlar om en saknad, en saknad om något jag vill ha men ändå inte..
jag kan ibland tycka att det är jätte tråkigt å ensamt att vara själv å vill hitta någon att dela vardagen med samtidigt som att jag vill leva själv.. så egentligen vet jag inte vad min saknad handlar om då jag har det perfekt egentligen.. jag kan ibland drömma om att vara en familj å vara avundsjuk på de som har det så samtidigt som jag tycker det är underbart att det bara är jag å A.. vi mår skit bra å har det bra men det är ändå en känsla av tomhet som infinner sig ibland..
jag kan säga att det var helt underbart så som det var för ett halvår sen för då var det verkligen så som jag ville livet skulle vara, tänker inte gå in på detaljer här men den känslan av ensamhet å tomhet fanns inte då å jag var faktiskt glad å lycklig, det är jag idag med men inte på samma sätt..
man ska vara glad över det man har å det är jag å jag klagar inte men det finns nåt som saknas..
om jag hade vetat det jag vet idag så hade jag verkligen gjort annorlunda, jag hade inte utsatt mig för vissa saker å jag hade heller inte låtit folk utnyttja mig å trampa på mig.. ärligt hur kunde jag vara så dum å utnyttjas på det sättet??
jag hade fakta innan men valde att släppa det å tro på min egen magkänsla å faktiskt så hade min magkänsla fel å det är inte ofta men det finns ju orsaker till det oxå..
oftast brukar ju inte magkänslan fungera när man är påverkad emotionellt..
då säger hjärtat en sak å hjärnan en annan, klart det blir en konflikt å man får oftast fel..
alla gör vi misstag å de flesta lär sig av dom å det har jag gjort men samtidigt är det så orättvist, varför ska vissa få bestämma hur jag ska göra å inte göra?
är det inte upp till mig att bestämma det??
nej tydligen inte, vi är ständigt påverkade å styrda av alla andra i samhället oavsett vad det än rör sig om..
så den fria viljan finns inte..
så det är väl en förklaring till varför saker å ting inte fungerar..
just nu känner jag en ensamhet, tomhet, orättvisa, ilska, bitterhet, trötthet, förvirring, å jag vet lixom inte varför vissa tycker det är så kul å få andra människor att må dåligt för det får dem att känna glädje å må bra.. jag fattar bara inte hur andras olycka kan få andra att må bra å speciellt inte om de orsakat det själv?!
hur är man då funtad alltså??
låter som att jag mår skit dåligt men nej det gör jag inte för jag har ändå en styrka att oavsett hur mycket skit jag än har runt omkring mig, så kan jag koppla bort det vissa stunder å ha kul med min nära å må bra där emellan, å det är det som gör att jag alltid klarar mig å även på grund av alla underbara människor runt omkring som verkligen bryr sig å hjälper mig!!
även om ingenting riktigt blivit som jag tänkt eller velat så funkar det å jag tar andra vägar som går framåt.. så nej att trycka ner mig helt lyckas ni aldrig med å jag kommer lyckas med detta ändå även om det just nu är ett tufft fall men ingenting är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid!!;-)
Kommentera inlägget här:
