2012-10-06
19:25:10
bra fråga?!
HUR VET MAN OM MAN ÄR KÄR??
Jag känner kärlek för mina vänner och min familj..men jag är ju inte kär i de för det.
Jag älskar mitt barn över allt annat på denna jord,men jag är ju då inte heller kär i han heller.. utan jag älskar honom för att han är en del av mig.
Men att känna kärlek och att älska någon är ju inte det samma som att vara kär…. -Eller hur
Så vad är kär… egentligen??
Jag tror att det är när man känner den där längtan efter att få träffa personen ifråga..
När man räknar dagarna fram tills nästa gång..nästa gång man ska ses igen..
När man tittar in i den andra individens ögon och känner att jaa..den här personen vill jag spendera min tid med,här hör jag hemma..
Jag tror att man är kär när man kan komma på sig själv sittandes ensam och le åt något man upplevt med den andra personen.
Att känna det där pirret precis innan man ses… Jag tror att det är vad man kallar: Att man är kär..
Men vad tycker ni?
Har jag fel?
Hur vet man om man är kär?
Sen kommer den här biten med förhållande..
Vad är ett förhållande då??
När man var liten var allt mycket enklare…
Gillade man någon frågade man chans,sen sa killen ja eller nej och sa han ja..ja då var man tillsammans tills någon av parterna gjorde slut via en kompis,en lapp,eller kanske om man hade tur via ett telefonsamtal.
Visst blev man ledsen om killen gjorde slut..men man tog det inte på så stort allvar för man visste ju att man kunde bli tillsammans med någon annan då istället.
Men nu när man är vuxen är det på helt andra villkor…
Det ska helt plötsligt planeras in en hel framtid…Vill man ha barn eller inte,villa eller lägenhet eller kanske bo som särbos,katt eller hund eller kanske djurfritt..Charterresa eller äventyr,ska man ha ett öppet förhållande eller ska man leva i monogami,är man otrogen mot den andra om man går och fikar med en individ man tycker är snygg..
Det ställs helt plötsligt så mycket krav att man nästan kan kvävas av bara tanken.
Så då är det ju ganska lätt att man backar. För när man är singel och själv..ja då är det ju så otroligt mycket lättare med allt.
Man styr över sina egna val utan hänsyn för någon annan..Precis som när man var liten och inte behövde planera in allt tillsammans med någon… och det mina vänner är en otroligt mycket lättare känsla.
Så hur ska man göra då??
Kanske försöka kompromissa mellan att ta hänsyn och våga ge sig själv till en annan individ, men att fortfarande ha sitt eget liv där man inte behöver fråga om lov för de beslut man känner att man vill fatta?
Att ha sin egen ekonomi,sitt eget hem,att ha ”bokade” egentider,att fortfarande resa iväg på sina egna resor.
Men att hela tiden ändå tänka på att jag lever på ett sätt som den jag delar mitt liv med inte skulle bli ledsen över.
För skulle jag följa de riktlinjerna så tror jag inte att ett förhållande skulle kännas så kvävande och skrämmande..utan det skulle nog kännas väldigt bra.
Mina förhållanden har alltid varit så krävande å jag måste göra vissa saker å jag får INTE göra vissa saker.. Nu gör jag precis vad jag vill även om jag tänker på om den jag är med blir ledsen! Ett förhållande för mig handlar inte om att kräva saker utan om att kompromissa, att göra det man vill men att lägga fram det å tala om det på ett bra sätt!! Den jag är tillsammans med ska självklart få göra det den tycker är roligt precis som jag ska få göra men att man ändå ses å har det mysigt ihop! Jag tror att ett förhållande håller längre då å det blir mindre bråk! Bara för att man har ett förhållande så ska man inte känna sig fängslad för då är det inte rätt, utan man ska ändå känna en frihet att man ska kunna göra vad man vill utan att det blir surt.. MEN jag har tre krav i ett förhållande:
1. man ska alltid vara ärlig!! 2. man ska alltid vara trogen!! 3. man ska alltid kunna höra av sig till sin kille/tjej trots att man är med vänner eller är borta nånstans, inte hela tiden såklart men iallafall någon gång under kvällen!!
Kärleken är blind å visst är den det för man gör verkligen allt å går med på allt fast man egentligen vet att det är fel!!
Nej nu måste jag ta tag i allt här hemma å fortsätta, men behövde bara en paus å skriva av mig lite för ibland är det så mycke tankar å ingen å prata med!!
