johannaengstrom.blogg.se/ac

ja det är många som behöver en dos av verkligeheten..

Jag är lyckligt lottad. Extremt lyckligt lottad. Jag har förmånen att ha ett gäng människor i mitt liv som jag ser upp till. Vänner som inspirerar mig. I den bubblan stänger jag helst ute verkligheten. Det finns många orsaker till att jag isolerar mig från verkligheten ibland. En av dem är att jag faktiskt inte vill veta att det finns en värld utanför då problemen äter upp mig inifrån

 

jag har en underbar vän (jag har fler men nu syftar jag på just en) som alltid ställer upp oavsett vad. Hon är utan tvekan den starkaste människan jag mött i hela mitt liv. Det spelar ingen roll hur många motgångar hon ställs inför. Hon står alltid stadigt på jorden. Hon är min inspirationskälla. Jag beundrar hennes inställning till livet. Hennes förmåga att alltid hitta något positivt i tillvaron oavsett vad vi ställs inför.

Med rätt inställning i vardagen kan man klara allt. Det är viktigt att inte ge upp, att se till det positiva istället för det negativa.

 

Jag tänker otroligt mycket. Har nog alltid fallit in i den gruppen som kallas tänkare...
Jag tycker otroligt mycket om mycket. En åsikt har jag oftast och det är inte alltid att det är den åsikten man önskar höra...
Jag pratar mycket å ofta och utan kommunikation gör man sig nästan aldrig hörd. Dock viskar jag helst det som bekymrar mig mest...åtminstone om det är mina egna bekymmer.
Jag litar inte på speciellt många... Min tillit har fått sig alltför många slag.
Jag kan gå genom eld och vatten för dom som har fått ett rum i mitt
hjärta. Jag hyser ingen sympati för de som gör anspråk på mina inneboende.
Jag bär på mycket smärta men eftersom jag har mer envishet låter jag inte
smärtan nå mig. Min tröskel liknar mer berlin muren-innan den rasa alltså!!

Jag är otroligt mycket säker samtidigt som det fattas massor. Vi utvecklas för varje
dag som går och för varje individ vi möter längs vår väg.
Kanske lyckas man en dag möta det man saknar...

men blir man någonsin komplett eller är det vår ofullständighet som gör oss eftertraktade?

 

många funderingar å inga svar...