2012-11-01
08:18:49
varför använda sin bakgrund??
jag kommer att lägga upp alla kommentarer senare i ett inlägg, det har kommit många intressanta frågor:-)
nu känner jag att jag bara måste få skriva av mig lite..
jag tycker det är så fel att använda sin barndom/bakgrund för att få det man vill eller komma dit man vill..
det finns ingen som har haft en perfekt uppväxt för en sådan finns inte.
vissa har haft det lättare å andra svårare..
jag har haft en bra uppväxt även om det saknats vissa delar å att det varit mycke men man får se till det som varit bra istället för å använda det dåliga nu i vuxenlivet. För det som hänt har hänt å det kan man inte ändra på men man kan välja å göra exakt likadant eller göra tvärtemot.
jag vet många som blivit exakt som deras föräldrar var mot dom när de var små å jag klandrar dom inte för det för de har ju inte vetat vad som är rätt å fel men det är ändå ingen ursäkt. sen vet jag oxå många som gör tvärtom å blir rena motsatsen å det är underbart å se.
så att skylla på sin barndom eller på allt som hänt i livet å få andra att känna skuld å tycka synd om är så fel å fegt, det är så egoistiskt att göra så. Har man så mycket problem å tycker så synd om sig själv så kanske man borde söka hjälp, få någon att prata med?!
jag kan ibland bli mörkrädd när man ser hur andra anvädner sin jobbiga uppväxt för att få andra att behandla dom som kungar. kyssa marken de går på.
folk blir ju helt hjärntvättade, å det skrämmer mig!!
jag har varit med om sjuka grejer å sånt som man bara ser i filmer i stort sett å jag kan prata om det å berätta om det men inte av den anlednigen att jag vill att folk ska tycka synd om mig å göra allt för mig utan av den anledningen att folk ska förstå mig å varför jag ibland agerar på ett visst sätt.
jag skulle aldrig kunna utnyttja situationen å alla händelser å skaffa mig makt över andra, för då är man inte bättre själv än de människor som utsatt dig för det ena å det andra. Då är man på exakt samma nivå!!
så att jag berättar om mitt liv å vad jag varit med om är för att jag vill att människor ska förstå mig inte tycka synd om mig för jag gör inte mig själv till ett offer, för jag blir starkare av varje motgång å jag lär mig av det. Gör man sig själv till ett offer så visar ju det på hur svag man faktiskt är å att man till varje pris tar till vilka metoder som helst för att få det man vill. Det kvittar vilka å hur många man sårar på vägen så länge man får det man själv vill.
Jag berättar inte om mitt liv för vem som helst heller utan bara till dom jag känner att jag kan lita på, tyvärr har jag ibland litat på folk å sagt lite för mycket å det har jag senare fått äta upp å fått igen för men man lär sig av sina misstag oxå där.
Jag har lärt mig att se igenom folk men ibland blir jag blind å vill ändå se bort ifrån saker å ger folk en chans iallafall även om de inte förtjänar den. Ibland blir man förvånad över hur vissa tar den chansen å verkligen visar att de förtjänar den medan vissa bara utnyttjar den enbart för å sätta dit en.
varför jag valde att skriva om det här ämnet har å göra med en incident nu på morgonen å jag blev verkligen arg å det är fan sorgligt hur folk beter sig!!
att såra andra människor enbart för att man själv mår dåligt å det är så synd om mig osv. det är sjukt men det finns heller inga känslor för andra utan bara egosim.
Nu ska jag äta lite frukost innan jag får lite sällskap å då bjuder jag på kaffe å toscakaka;-)
Kommentera inlägget här:
